Öppet brev till arbetsmarknadsministern

Domen mot det åtalade skyddsombudet i Umeå är nu uttolkad och klargjord.

Många är vi, som väcker frågeställningar kring domskälen och juridiken kring denna, flera juridiska experter inom bl.a. arbetsmarknadens parter, universitetsvärlden och arbetsmiljöverket, har pekat på den uppenbara feltolkning som Umeå tingsrätt gjort i sin dom Mål B 2683-08, meddelad 4/6 09.

Vad bedömer nu vi, att detta kommer att få för konsekvenser? Om denna dom får stå kvar utan att överklagas, och det har åklagaren i det aktuella fallet redan sagt att han inte ämnar att göra.

Vårt arbete som skyddsombud har hittills baserats på samverkan med vår arbetsgivare. Vi har i alla de olika forum vi haft att verka inom, förhållit oss till den så kallade samverkansregeln. Vårt arbetssätt har då varit att gemensamt med arbetsgivaren identifiera risker i verksamheten för att sedan åtgärda dessa. Innevarande lågkonjunktur har dock ställt till med vissa problem för oss i detta arbete, inte alla arbetsgivare ställer direkt upp med den finansiering som i de flesta fall blir aktuell. Författningen AFS 2001:1 (SAM) och AML 3:2a, ger oss då möjlighet att lägga detta i en handlingsplan för åtgärd då kassaflödet är mer positivt (snarast).

Bland annat detta förfarande skulle i en senare granskning kunna tolkas som att vi medverkat till att inte åtgärda en risk. Har vi då negligerat en risk, eller inte bedömt sannolikheten att den skall utvecklas till en olycka, på ett korrekt sätt? En kommande bedömning i tingsrätt kan vi inte vara klara över vad den kan hamna i. Vad har vi då som skyddsombud att göra i dessa fall?

Jo, vi har följande två valmöjligheter. Antingen lägger vi i dessa fall ett skyddsstopp (AML 6:7) och stoppar aktuell produktion, antingen får då produktionen stå still, eller så ringer arbetsgivaren ut arbetsmiljöverket för att få stoppet prövat. Med den kapacitet arbetsmiljöverket har när det gäller bemanning, efter dina besparingar, kan de inte klara att åka ut för att ta ställning till dessa aktuella stopp inom rimlig tid. Det blir då onödig tidsspillan innan vi får klargjort om stoppet är riktigt eller ej.

Det andra alternativet är att genast avsäga sej sitt uppdrag för att i alla fall inte kunna åtalas för att man inte i tillräcklig omfattning vakat över skyddet mot olycka och ohälsa på arbetsplatsen, detta har ju, i alla fall hittills, bara drabbat skyddsombud, och inte övriga arbetstagare på arbetsplatsen.

Det senare alternativet vore ju, om möjlig, ännu värre än det första, för dej, då du ju i olika sammanhang förklarat dina neddragningar på arbetsmiljöverket med att ”det finns ju så många duktiga skyddsombud”. Att dessa, i alla fall tills nu inte har/haft något ansvar för arbetsmiljön har inte ägnats så mycket omtanke.

Vad vi nu vill ha ut av dej är att du, tillsammans med dina alliansbröder och systrar inom juridiken skyndsamt ser till att få till stånd en förändring i AML, för att förtydliga att det är arbetsgivaren som ensam har det slutgiltiga ansvaret för arbetsmiljön på arbetsplatsen. Givetvis skall vi fortsätta att samverka på det sätt Kap 3 AML och SAM 2001:1 föreskriver, men dock inte under straffrättsligt ansvar. Vi får dagligen ta diskussionen med andra skyddsombud om huruvida man nu vågar kvarstå som skyddsombud eller ej, detta är inget som den arbetsmarknad som du är satt att bevaka/befrämja tjänar på.

Skyddsombuden inom IF Metall på TOUR & ANDERSSON AB

Facebookgruppen ”Support your local skyddsombud” 555 medlemmar.

Gm Mats Palm